Vi har haft otur med pool de senaste dagarna. Den i Denver stängdes abrupt av pga olyckliga omständigheter precis när vi skulle nattbada, och den igår var utan vatten.
Men nu fick vi äntligen ett litet bad! Jag hoppades på bubbelpool och titta vad vi hittade :)
Då är vi framme i Omaha på ett nytt och fräscht hotell. Det som känns lite konstigt är att hotellet ligger i ett gammalt fabriksområde som ser otroligt slitet ut. Men samtidigt coolt också. Jag ska försöka ta lite bilder senare. Jag gillar ju detta, gamla industrilokaler och liknande.
Ikväll blir det middag på Sizzler, min och Julius favorit snabbmats-restaurang-salladsbar från Australien. Jag hoppas verkligen att dom kommer leverera.
Nu har det blivit lite gnäll om mitt icke-bloggande här så jag tänkte att det kanske är dags för min första post! (bättre sent än aldrig etc. etc. ) Så tada nu är vi i underbara Omaha och jag och jossan känner peppen big time som ni kan se ovan. Och hädanefter ska det bli lite bättre med uppdateringar från min sida!
Xx
Femtusenåttahundranittioåtta kilometer på olika amerikanska vägar. Det finns mycket att fundera på när det gäller vägarna här, dels så har vi deras behov av överinformation. Med det menar jag de tusentals skyltar med ganska onödig information: exempel: behöver man verkligen veta vad bötesbeloppet för nedskräpning på motorväg är? Det är för övrigt mellan fem hundra och tusen dollar beroende på delstat. Eller varför finns det en minihastighet på motorvägarna i Colorado och Nebraska? Men en del av informationen är ganska bra, t.ex. står det tydligt vilka matställen som finns vid närmaste avfarten. Under resans nu snart 600 mil har vi passerat endast en vägskylt med både miles och kilometer på. Och då måste jag fråga mig själv, varför satt den där? Det finns ju ingen mening med att implementera något litegrann. Jag tycker det är dags att skippa mph, Oz, gallons, pounds och feet. Vi har ju redan löst det här med ett enkelt system.
Under resan har jag observerat att bilens mätare för oljans livslängd har minskat från 70% till 29% och det ska bli spännande att se vad som händer om den går ner till noll innan vi når New York. Förmodligen så händer ingenting. Bilen har fö. fungerat väldigt bra. Nu är den dock väldigt smutsig: mängder av små äckliga flugor i grillen, i backspeglarna och framrutan rengörs vid varje bensinstopp.
Nu har halva resan gått, och jag känner mig nöjd med det vi gjort hittlils. Allt från och med nu känns bara som bonus. Vi åkte just förbi Beverage Creek. I början av resan så hade vi Kaliforniens omväxlande öken/skogslandskap. När vi kom in i Nevada förändrades landskapet snabbt till bara öken. Öknen hängde sedan kvar en bra bit upp i Utah. Och även om den fortsatte att hänga med oss ett par timmar till så blev landskapet mer bergigt och extremt vackert. Jag tror jag sett alla nyanser av brunt: från rött till sandfärgat.
Nu blir det paus på McDonalds: en kaffe eller en milkshake kanske. En liten uppvärmning inför lunchen. 16 mil kvar till Omaha.
Välkommem (så stavas det här) till Gothenburg, Nebraska! En sömnig, liten gullig farming town med svenska rötter! Vi har idag varit förbi det historiska museumet i staden och fått stifta bekantskap med de härliga damerna Dorothy & Ruth som har berättat för oss hur allt gick till. Olof Bergström var mannen som grundade staden 1881 och som sedan drog tillbaka och lurade med sig lite släkt & vänner tillbaka till Amerikat. Vi trivs!
Här kommer min version av staden som Gud inte helt glömde, men kanske prioriterade lite lägre.
Restaurangen som vi åt på var typ en lada (extremt mkt lantbruk i den här delstaten) som de dekorerat väldigt fint. Mysigt. En klassisk amerikansk måltid, min rätt hette något i stil med “kyckling dränkt i gravy”.
Efter det hittade vi en grym bartender på stadens andra och sista lilla krog. Otippat.
Jag gillar den här lilla hålan! Det är precis så här jag föreställt mig Amerika, “På landet” i USA.
Det enda negativa är att vi (några av oss) får extrema skräckfilmsvibbar av i princip allt den här “staden” har att erbjuda. Men det ingick också i min föreställning av den amerikanska landsbygden…
Amerikanerna reagerar alla ungefär likadant när vi berättar om vår road trip. De höjer på ögonbrynen. Och de senaste dagarna har de nästan börjat ifrågasätta varför vi stannat just här :)
Idag har vi alltså betat av den sjätte delstaten (Nebraska) och tredje tidzoonen. Vi är numera 7 timmar efter Sverige och inte 9 som när vi startade i SF.
Howdy!
Nu är vi i den lilla staden North Platte i Nebraska. Middag äter vi på Depot som har lite lokalkrog över sig, maten var OK men inte mer. Linas skaldjurspasta smakade förvånandsvärt lite. Det är varmt och fuktigt och är typ allt jag kan säga om den här hålan.
Nu sitter vi på Johnny Rockets, som jag hört historier om från min far. En skön 50-tals diner helt enkelt.
Okej, nu börjar jag bli en aningen frustrerad på den uppenbara bristen av björnar i det här landet. Vi har sett, hundar, gäss, lamor, åsnor, ökenråttor, kackerlackor, myror, örnar, spindlar, lejon, sjölejon, jätteekorrar, mm men inte en endaste liten fjuttig björn. När vi var i Yosemitepark var det björnvarning och Julius upplyste oss till och med om vad man skulle göra om man mötte en björn – men det var tomt, inte ens så mycket som ett tassavtryck. Nu har vi precis lämnat grizzly creek, namnet säger sitt, men även nu sitter vi björnlösa i bilen. Men jag vägrar tappa hoppet och väntar med spänning till nästa stopp!
Nu gör jag en till vild gissning och påstår att det här är Rocky Mountains..
Idag åker vi längs Colorado-floden. (Eller jag antar att det är Coloradofloden eftersom det är en stor flod och vi är i Colorado)
Det är hur som helst väldigt vackert!
På vissa ställen ser floden väldigt forsig ut och vi har sett en hel del rafting flottar svischa förbi.
Drygt 10 grader kyligare än vad vi vant oss vid de senaste dagarna :)
Landskapet skiljer sig väldigt mkt från Utah. Här är det grönt och frodigt.
Igår passerade vi 4 delstater. Vi började i Nevada, en kort visit i Arizona och stannade sedan i Colorado över natten. Längsta körsträckan var i Utah och det var väldigt fint som Julius skrev.
I Utah märkte vi att mentaliteten verkar vara lite slöare. Samtliga personer vi träffade på vägen hade en form
av manana manana-inställning till våra ärenden (mat, bensin).
Idag rullar vi vidare mot Denver!
Nu har vi lämnat vår spelmani och de glittrande ljusen bakom oss (rätt skönt tycker jag, staden lämnade ett stort gap i lilla plånboken) och har idag kört från Las Vegas ända in till Grand Junction (som har en befolkningsmängd ungefär som Malmö om jag förstått vår reseguide Björn rätt) i Colorado.
Vi körde genom Utahs bergiga högslätter (som kallas för “mesas”) och det var riktigt, otroligt fint. Landskapet öppnar sig och är en skön blandning av grön vegetation, ökensand och klippiga berg. I Utah finns det även mormoner. De tycker inte om saker som är beroendeframkallande, har gillat polygami en gång i tiden och verkar gifta sig tidigt enligt uppgift.
Vi har flugit helikopter över Grand Canyon. Riktigt ballt. Lite svajigt och läskigt men framför allt häftigt!!
:)
Utöver det har vi besökt en ranch, Hover dam, åkt häst & vagn och tittat på joshua trees m.m.
I och med detta har vi passerat vår tredje delstat hittills, Arizona.
Incheckade i två sviter på the Signature at MGM Grand. Lyxigt och stort rum. Synd att vi måste checka ut imorgon.
Då har vi checkat ut från Harrah’s och ska byta upp oss till MGM med 4,5 stjärnor. Men eftersom vi inte får checka in förrens klockan tre så spenderar vi lite tid på McDonalds med gratis wifi. Julius och Jossan är iväg och flyger helikopter till Grand Canyon, något som jag tyvärr inte kände att jag hade råd med. Men dom återkommer nog med lite bilder senare.
Just nu har vi lite tekniska problem med våra bilder. Men det löser sig nog snart :)
Det bästa med vårt poolområde är att det hela tiden sprutas lite vatten på en när man solar. Som en automatisk blomspruta. Perfekt när det är lite för varmt för ens eget bästa.
Vi är kvar i Vegas och trivs väldigt bra. Vi ska stanna en natt till men byta hotell till MGM Grand.
Det har varit lite dåligt med bloggande senaste tiden men dagarna har i stort sett varit likadana. Hängt vid poolen dagtid och på casinon kvällstid.
Man märker ingen större skillnad på Vegas dagtid och nattetid. Ljudet av slottmaskinerna klingar på ändå.
Jag är väldigt positivt överaskad av Las Vegas. Jag trodde bara att det skulle vara galet och det är det också. Men det är också en väldigt trevlig och mysig stad med trevliga människor, i extremt blandade åldrar.
Det går inte att beskriva den här staden. Går inte heller att föreställa sig. Samtidigt är det PRECIS som man trott, fast lite värre ;)
Imorgon ska jag & Julius på dagsutflykt. Mer om det vid ett annat tillfälle!
Idag har vi bara legat och latat oss vid poolen i 40-graders värme med en iskall Coors Light i näven. Terapi för själen!
Precis checkat in på hotellet i Vegas. Här är utsikten från vår lilla balkong. Caesars palace ser man åt andra hållet. NICE!
Vi rullar vidare mot Las Vegas. Det är 46 (!!!) grader i skuggan ute. Puh.
Vi befinner oss nu i Mojave öknen. I närheten ligger Death Valley, där Nordamerikas högsta temperatur uppnåtts.
Idag kör vi mot Vegas. Jag räknar med minst 6-7 timmar eftersom vi oftast tar lååånga pauser när vi väl stannar. Jag ser fram emot att komma till Vegas eftersom jag bara var 17 senast när jag var där och då fick man inte göra så mycket. Denna gången blir det allt lite casino! Allt på rött!
I väntan på Vegas passar vi på att värma upp med lite film, nämligen Hangover 2, efter en liten kulinarisk resa i den mexikanska matkulturen.
