Femtusenåttahundranittioåtta kilometer på olika amerikanska vägar. Det finns mycket att fundera på när det gäller vägarna här, dels så har vi deras behov av överinformation. Med det menar jag de tusentals skyltar med ganska onödig information: exempel: behöver man verkligen veta vad bötesbeloppet för nedskräpning på motorväg är? Det är för övrigt mellan fem hundra och tusen dollar beroende på delstat. Eller varför finns det en minihastighet på motorvägarna i Colorado och Nebraska? Men en del av informationen är ganska bra, t.ex. står det tydligt vilka matställen som finns vid närmaste avfarten. Under resans nu snart 600 mil har vi passerat endast en vägskylt med både miles och kilometer på. Och då måste jag fråga mig själv, varför satt den där? Det finns ju ingen mening med att implementera något litegrann. Jag tycker det är dags att skippa mph, Oz, gallons, pounds och feet. Vi har ju redan löst det här med ett enkelt system.
Under resan har jag observerat att bilens mätare för oljans livslängd har minskat från 70% till 29% och det ska bli spännande att se vad som händer om den går ner till noll innan vi når New York. Förmodligen så händer ingenting. Bilen har fö. fungerat väldigt bra. Nu är den dock väldigt smutsig: mängder av små äckliga flugor i grillen, i backspeglarna och framrutan rengörs vid varje bensinstopp.
Nu har halva resan gått, och jag känner mig nöjd med det vi gjort hittlils. Allt från och med nu känns bara som bonus. Vi åkte just förbi Beverage Creek. I början av resan så hade vi Kaliforniens omväxlande öken/skogslandskap. När vi kom in i Nevada förändrades landskapet snabbt till bara öken. Öknen hängde sedan kvar en bra bit upp i Utah. Och även om den fortsatte att hänga med oss ett par timmar till så blev landskapet mer bergigt och extremt vackert. Jag tror jag sett alla nyanser av brunt: från rött till sandfärgat.
Nu blir det paus på McDonalds: en kaffe eller en milkshake kanske. En liten uppvärmning inför lunchen. 16 mil kvar till Omaha.
